På 1600-talet var det väldigt kallt i Europa, man kunde åka skridskor på Themsen och i dag kallar vi den perioden för Den Lilla Istiden. Det var kalla vintrar och regniga somrar, så det blev hungersnöd, samtidigt som mjöldrygan växte extra bra på rågen, som den fattiga bondebefolkningen använde till gröt och bröd. Detta ledde till att det blev epidemier av hallucinationer över hela Europa, samtidigt som fötter, ben och fingrar blev svarta och ramlade av eller måste amputeras.
Mjöldrygan orsakar kallbrand, men det visste man inte. Munkarna inrättade små sjukhus och kallade det för St Antonius Eld. Befolkningen fick panik av det här och man krävde att myndigheterna/kyrkan skulle lösa problemet och skolastikerna jobbade hårt för att finna orsaken. De hade naturligtvis nu en viss press på sig att lyckas med att leverera bra förklaringar.
Samtidigt hade man uppfunnit tryckpressen och börjat göra "nyhetsbrev" som sändes ut. Det var de första tidningarna och de gjordes på samma sätt som nu, med sensationella rubriker och bilder. Allt var inte sant. Befolkningen kunde inte läsa, så när kuriren komnit blev det prästen eller postmästaren som läste upp brevet för folket och han kunde då samtidigt säga vad han ville, dvs göra historierna bättre och uttrycka egna åsikter. I en stad i Tyskland trodde man att St Antonius Eld var orsakad av judarna så man avrättade stadens alla judar.
Att kyrkan inte kunde hitta någon annan anledning till farsoten än "onda krafter" är inte så konstigt. Det var ju deras jobb och deras arbetsmetod var att använda kyrkans mytologi. De var inte kemister och mjöldrygans effekt var heller ännu inte upptäckt.
Att man fokuserade på häxor är inte så konstigt eftersom det faktiskt finns en koppling mellan dem och mjöldrygan, som barnmorskan använde för att påverka (få igång) födseln. Det betyder ju att gamla barnmorskor faktiskt mycket väl kan ha haft svarta fingrar och svart näsa (kallbrand av mjöldrygan).
I en svensk kyrka finns det en målning som visar att målaren har känt till den här kopplingen till kvinnors användning av mjöldryga. Bilden visar hur Djävulen fyller på deras horn (barnmorskan förvarade antagligen sin häxsalva i ett horn). Mjöldrygans frukter ser ut så som Djävulens horn brukar se ut på andra bilder. Den här figuren på målningen ser mer ut som en naturande så det kanske egentligen är mjöldrygans ande som är avbildad.
Jag har gjort en egen variant av bilden så att den blir tydligare, men här är en länk till originalmålningan av Albertus Pictor i Yttergrans kyrka.
Det lämpligaste verktyget för att föra in mjöldrygan i den födande kvinnans slida, var nog det som fanns i varje hem, nämligen kvastskaftet. En stör från en gärdesgård kanske också kunde duga eftersom man behövde ha en slät trästav. Jag vet inte vad det annars skulle vara för anledning till att man säger att "häxan rider på en kvast" eller "rider på gärdesgården". Att "rida på" var det uttryck som användes för att "ha sex" med en kvinnlig varelse (djur eller människa) eller utföra någon liknande rörelse.
Rättegångsprotokollen från Vardø utanför Norges norra kust (nära Ryssland) har blivit sparade och de visar att det fanns kvinnor som använde "några svarta korn", som de lade i mjölk eller gröt för att "ge kunskapen" till någon ung flicka, som då ibland uppgav att hon nu lovade att "tjäna en ny herre". Som en slags initiering.
Med tanke på att de flesta som åt råg nu hade fått panik och även kunde få hallucinationer, så är det inte så konstigt att folk, speciellt barn, kunde berätta fantastiska historier och vittna om allt som de hade sett, som ex. kvinnor som flög på sina kvastar till Blåkulla för att dansa med Djävulen osv. Om man befinner sig i ett visst tillstånd så räcker det att man bara tänker på något för att också se det och uppleva det som verklighet, plus att barn ändå har lätt för sådant. Man använde barn som vittnen. En liten pojke kunde stå vid kyrkans port och peka ut vilka kvinnor som var häxor. Detta blev naturligtvis sensationella historier och bilder i nyhetsbreven och folk fick ännu mer panik och ännu värre hallucinationer och barnen blev ännu bättre på att se vilka som var skyldiga. Man ansåg troligen att barn inte ljuger. Överklassen påverkades inte eftersom de åt vetebröd och vete infekteras inte av mjöldrygan lika lätt som råg.
Kyrkan bidrog med sina historier om Djävulen, men hos bondebefolkningen kan det också ha funnits historier om dessa häxor (gärdesgårdsryttare) som på grund av sitt ständiga handhavande av mjöldrygan kan ha haft en extra förmåga att "se" det som andra inte såg, samtidigt som de hade hand om de nyföddas liv eller död (det var hög barnadödlighet på den tiden). Med mjöldrygan kunde de också utföra fosterfördrivning (aborter) så de hade en viss makt över liv och död, vilket kan ha varit skrämmande för en del med dåligt samvete för något. Något som kanske "hon kunde se".
I den här skogen där jag bor fanns det förr en kvinna, som kunde hitta borttappade grejer. Min morbror har berättat att om något blev stulet så gick man till henne och frågade var det var och sedan var det bara att gå hem till tjuven och hämta tillbaka sin ägodel. Det fanns nog många, som var rädda för sådana gamla kvinnor, kanske särskilt om de hade svart näsa och svarta fingrar.
Trolla kanske de också kunde? Säkrast att hålla sig borta från den där konan... eller varför inte passa på och anklaga henne för något så att man blev av med henne?
Lysergsyra, det aktiva ämnet i LSD, upptäcktes 1938 under en studie av mjöldryga, Claviceps purpurea.
