1600-talets förföljelser av häxor.

På 1600-talet var det väldigt kallt i Europa, man kunde åka skridskor på Themsen och i dag kallar vi den perioden för Den Lilla Istiden. Det var kalla vintrar och regniga somrar, så det blev hungersnöd, samtidigt som mjöldrygan växte extra bra på rågen, som den fattiga bondebefolkningen använde till gröt och bröd. Detta ledde till att det blev epidemier av hallucinationer över hela Europa, samtidigt som fötter, ben och fingrar blev svarta och ramlade av eller måste amputeras. 

Mjöldrygan orsakar kallbrand, men det visste man inte. Munkarna inrättade små sjukhus och kallade det för St Antonius Eld.  Befolkningen fick panik av det här och man krävde att myndigheterna/kyrkan skulle lösa problemet och skolastikerna jobbade hårt för att finna orsaken. De hade naturligtvis nu en viss press på sig att lyckas med att leverera bra förklaringar.

Samtidigt hade man uppfunnit tryckpressen och börjat göra "nyhetsbrev" som sändes ut. Det var de första tidningarna och de gjordes på samma sätt som nu, med sensationella rubriker och bilder. Allt var inte sant. Befolkningen kunde inte läsa, så när kuriren komnit blev det prästen eller postmästaren som läste upp brevet för folket och han kunde då samtidigt säga vad han ville, dvs göra historierna bättre och uttrycka egna åsikter. I en stad i Tyskland trodde man att St Antonius Eld var orsakad av judarna så man avrättade stadens alla judar.

Att kyrkan inte kunde hitta någon annan anledning till farsoten än "onda krafter" är inte så konstigt. Det var ju deras jobb och deras arbetsmetod var att använda kyrkans mytologi. De var inte kemister och mjöldrygans effekt var heller ännu inte upptäckt. 

Att man fokuserade på häxor är inte så konstigt eftersom det faktiskt finns en koppling mellan dem och mjöldrygan, som barnmorskan använde för att påverka (få igång) födseln. Det betyder ju att gamla barnmorskor faktiskt mycket väl kan ha haft svarta fingrar och svart näsa (kallbrand av mjöldrygan).

I en svensk kyrka finns det en målning som visar att målaren har känt till den här kopplingen till kvinnors användning av mjöldryga. Bilden visar hur Djävulen fyller på deras horn (barnmorskan förvarade antagligen sin häxsalva i ett horn). Mjöldrygans frukter ser ut så som Djävulens horn brukar se ut på andra bilder. Den här figuren på målningen ser mer ut som en naturande så det kanske egentligen är  mjöldrygans ande som är avbildad.
Jag har gjort en egen variant av bilden så att den blir tydligare, men här är en länk till originalmålningan av Albertus Pictor i Yttergrans kyrka.

Det lämpligaste verktyget för att föra in mjöldrygan i den födande kvinnans slida, var nog det som fanns i varje hem, nämligen kvastskaftet. En stör från en gärdesgård kanske också kunde duga eftersom man behövde ha en slät trästav. Jag vet inte vad det annars skulle vara för anledning till att man säger att "häxan rider på en kvast" eller "rider på gärdesgården". Att "rida på" var det uttryck som användes för att "ha sex" med en kvinnlig varelse (djur eller människa) eller utföra någon liknande rörelse.

Rättegångsprotokollen från Vardø utanför Norges norra kust (nära Ryssland) har blivit sparade och de visar att det fanns kvinnor som använde "några svarta korn", som de lade i mjölk eller gröt för att "ge kunskapen" till någon ung flicka, som då ibland uppgav att hon nu lovade att "tjäna en ny herre". Som en slags initiering.

Med tanke på att de flesta som åt råg nu hade fått panik och även kunde få hallucinationer, så är det inte så konstigt att folk, speciellt barn, kunde berätta fantastiska historier och vittna om allt som de hade sett, som ex. kvinnor som flög på sina kvastar till Blåkulla för att dansa med Djävulen osv. Om man befinner sig i ett visst tillstånd så räcker det att man bara tänker på något för att också se det och uppleva det som verklighet, plus att barn ändå har lätt för sådant. Man använde barn som vittnen. En liten pojke kunde stå vid kyrkans port och peka ut vilka kvinnor som var häxor. Detta blev naturligtvis sensationella historier och bilder i nyhetsbreven och folk fick ännu mer panik och ännu värre hallucinationer och barnen blev ännu bättre på att se vilka som var skyldiga. Man ansåg troligen att barn inte ljuger. Överklassen påverkades inte eftersom de åt vetebröd och vete infekteras inte av mjöldrygan lika lätt som råg.

Kyrkan bidrog med sina historier om Djävulen, men hos bondebefolkningen kan det också ha funnits historier om dessa häxor (gärdesgårdsryttare) som på grund av sitt ständiga handhavande av mjöldrygan kan ha haft en extra förmåga att "se" det som andra inte såg, samtidigt som de hade hand om de nyföddas liv eller död (det var hög barnadödlighet på den tiden). Med mjöldrygan kunde de också utföra fosterfördrivning (aborter) så de hade en viss makt över liv och död, vilket kan ha varit skrämmande för en del med dåligt samvete för något. Något som kanske "hon kunde se".

I den här skogen där jag bor fanns det förr en kvinna, som kunde hitta borttappade grejer. Min morbror har berättat att om något blev stulet så gick man till henne och frågade var det var och sedan var det bara att gå hem till tjuven och hämta tillbaka sin ägodel. Det fanns nog många, som var rädda för sådana gamla kvinnor, kanske särskilt om de hade svart näsa och svarta fingrar.
Trolla kanske de också kunde? Säkrast att hålla sig borta från den där konan... eller varför inte passa på och anklaga henne för något så att man blev av med henne?

Lysergsyra, det aktiva ämnet i LSD, upptäcktes 1938 under en studie av mjöldryga, Claviceps purpurea.

Konfliktlösning med Talking Stick

När konflikter uppstår mellan två människor så beror det ofta på att de ser verkligheten på olika sätt och anser att det är den egna verklighetsuppfattningen som är den riktiga, medan den andra personens uppfattning är fel. "Jag har rätt och du har fel." Det tycker båda. Det beror naturligtvis på att det faktiskt är svårt att se hur en annan person upplever det som händer. Det kan man inte veta om man inte frågar.

För att kunna lösa en konflikt så måste man kunna förstå vad den andra personen tänker och känner och det är här som en Talking Stick kan vara ett väldigt bra verktyg. Båda måste kunna förstå den andra och för det krävs det att båda lyssnar på varandra och även försöker att leva sig in i hur den andra personen känner och upplever.

Men det är inte så lätt att förklara precis vad man upplever, det kan ta en stund och det krävs att man då också verkligen får lov att i lugn och ro säga vad man känner utan att den andra blir arg och avbryter. Eller blir arg och börjar skälla och säger att man har fel.

Men om man precis berättar vad man verkligen har upplevt så är inte det fel. Du kan berätta att du tror att du är Jesus. Du kan berätta att du har sett ett UFO. Du kan berätta att du har ett spöke i sovrummet. Om du verkligen har den upplevelsen så är det också rätt att berätta det. Det är din upplevelse som du berättar. Och det ska inte ses som en redogörelse för hur den objektiva verkligheten fungerar. Det är inte det det handlar om. Du ska inte vara objektiv.

Du ska säga vad du upplever och vad du känner. Det handlar om det undermedvetna, om tankar, minnen, känslor, energier och frekvenser. Om du tror att någon tycker illa om dig så betyder inte det att den personen verkligen gör det. Det är inte säkert. Men om du tror det så har du rätt att berätta att du har den känslan. Den personen kanske inte ens vet att du tror det.

Man måste ha tid på sig och förklara noga och det är nog då nästan nödvändigt att man använder någon speciell metod för att inte avbryta varandra. Eller bli arg eller sur.

En metod skulle ju kunna vara att man har en psykolog eller terapeut närvarande, alltså en person som ser till att var och en får lov att prata ut i sin egen takt. Men man kan inte gå till en psykolog varje gång man är oense om nånting. Däremot så kan man använda en Talking Stick. Det är indianernas metod för att lösa konflikter och även för att se till att konflikter inte skapas och byggs upp.

Metoden går helt enkelt ut på att det är den som håller i den här staven, det är den som har ordet och alla andra ska vara tysta. Det är nu den personen som ska prata och beskriva sin verklighet, noga beskriva sina egna tankar och känslor, på ett sådant sätt att den andra personen kan förstå. Varje person har egentligen bara tillgång till sina egna känslor och kan därför inte beskriva något annat än just det. Jag kan inte berätta hur någon annan upplever nånting.

Den andra personen ska nu lyssna noga och försöka förstå. Sedan byter man så att det är den andra personens tur att prata ut om sina upplevelser och beskriva sina egna känslor.

Frustrerade känslor av att ha blivit illa behandlad av den andra, de kan faktiskt lösas upp enbart genom att man får prata ut och förklara sig utan att bli avbruten och genom att man då upplever att den andra verkligen lyssnar och försöker förstå. En olöst konflikt kan växa och växa och få hemska konsekvenser om den inneboende energin bara blockeras och stängs inne. Den växer där inne i mörkret så att trycket bara ligger kvar. Och det ger effekter i omgivningen. Andra människor kan känna att det är nånting som är fel. Och så reagerar de på känslan.

En psykolog kan ofta helt enkelt bara vara en person som lyssnar, så att den andra personen äntligen får en chans att tala ut - utan att bli avbruten eller anklagad. En Talking Stick fungerar på samma sätt. Enbart en sådan session med en Talking Stick kan förhindra att en konflikt växer och utvecklas till att man verkligen blir osams.

Men om någon har blivit överkänslig när det gäller det aktuella problemet så kan det vara bra att en tredje person är närvarande, helt enkelt bara för att se till att ingen brusar upp och avbryter den andra. Eller börjar anklaga den för något.

Det är enbart om sig själv man ska prata. Inte om den andra. Om man inte är van vid den här metoden så kan det ju hända att man glömmer bort sig - ifall man får en massa känslor. Då kan det vara bra att finns någon annan som håller koll på att båda följer reglerna. Det är nämligen helt förbjudet att börja anklaga varandra för något. Man ska bara berätta om sina egna upplevelser. Den andra personen kommer också att få samma chans att beskriva sina känslor.

Det här är alltså indianernas metod för att undvika att folk blir osams av att negativa känslor byggs upp. Och de har utvecklat den här metoden så att den passar även för andra sorters möten och samtal. Inte bara konflikter. Man kan sitta i en cirkel, kanske en gång i veckan, och då använda en Talking Stick utan att det finns någon konflikt. Man bara berättar vad man har gjort, känt eller tänkt under den gångna veckan. Så att man blir van vid att använda den här staven. Om det sedan uppstår en konflikt så är man redan van vid att använda metoden.

Att använda en stav för kommunikation är vanligt i många olika kulturer. Men det är på olika sätt.

Om man ofta använder sin Talking Stick så kan man redan på ett tidigt stadium dela med sig av sina känslor så att allvarligare konflikter inte kan uppstå i onödan.

I vår kultur är det snarare vanligt att man börjar gräla om, vem som har rätt och vem som har fel. Det blir en kamp som båda försöker vinna! Men det här är en väldigt dålig metod och det gör att en konflikt i stället växer och växer. Indianernas regler för Talking Stick säger i stället att ingen har rätt och ingen har fel. Och alla har rätt att beskriva sina egna upplevelser, tankar och känslor. Hur ingående som helst. Ju mer man pratar om dem och beskriver dem desto mer löser man upp dem. Men det krävs att den andra är med och lyssnar och försöker förstå. Den som lyssnar kan bli ombedd att återupprepa det som blivit sagt så att talaren kan känna att den andra verkligen har lyssnat och förstått. Till det kan man använda en Answering Feather.

Det handlar om energier. En olöst konflikt ligger där inne i mörkret och i brist på ljus och luft så kan den växa ungefär som cancer eller mögel så att den även sprider sig till annat och till andra. En olöst konflikt mellan två personer kan orsaka tråkigheter även för andra människor i närheten. Naturligtvis. Det smittar som en sjukdom.

När man har använt en Talking Stick många gånger så kommer den här grundmetoden att sjunka in i ens medvetande, så att man spontant börjar att använda de här principerna även i den vanliga kommunikationen med andra. Utan att man ens tänker på det. Om man har lärt sig att man ska tillåta andra människor att uttrycka sina känslor så kommer man även i vardagen att bli mycket mer tolerant mot andra så att man låter dem berätta vad de upplever. Utan att avbryta dem. Utan att anklaga dem för något. Utan att använda deras berättelser som nån slags orsak till att göra anklagelser mot dem.

 Tänk på att båda personerna ska ha lärt sig att använda en Talking Stick. Därför att om det bara är den ena som är van vid den här metoden, men inte den andra. Då kan det i stället bli ännu större problem.

-Vad är det då som kan hända?

- Jo, det som kan hända det är att den som är van vid hur en Talking Stick fungerar, den personen kommer att spontant börja berätta om sin egen upplevelse. Men den som inte vet nånting om Talking Stick, den som aldrig har använt en sådan - den personen kommer inte att vilja lyssna och förstå. Den kan i stället uppfatta berättelserna som anklagelser. Och då kan det hela bli ännu värre.

Var försiktig med den här kommunikationsmetoden! Berätta hur den fungerar innan du börjar använda den. Det kan annars bli en kulturkrock.

Den ena lever med indianernas uppfattning om att alla ska berätta sina tankar, känslor och alla ska lyssna på varandra. Och den andra lever, mentalt sett, i vårt samhälle där det handlar om vem som har rätt och vem som har fel. Det här går inte att kombinera.

Talking Stick innebär en filosofi, en kommunikationsmetod, som en västerländsk person inte kan använda utan att först ha förstått på vilka principer den grundas.

En Talking Stick innebär en form av uppfostringsmetod. Lär människor att kunna lyssna på andra utan att känna sig anklagade.

Måste man använda en Talking Stick? Måste den se ut på ett speciellt sätt? Kan man inte bara använda en sked eller vad som helst?

- Om man inte har något annat så kan man naturligtvis använda vilken pinne som helst eller hellre snabbt tillverka något som ser ut som en Talking Stick.

Det handlar nämligen mycket om hur energier fungerar och om hur upplevelser lagras i det undermedvetna. En Talking Stick har vanligen ett karaktäristiskt utseende och den påminner inte om något annat vanligt bruksföremål. Det beror på att när du håller ett föremål i handen och använder det på ett speciellt sätt så lagras allt detta i ditt minne. Det lagras i ditt undermedvetna på ett sådant sätt att nästa gång som du håller i samma föremål (eller ett liknande) då kommer automatiskt minnet att komma tillbaka och då också känslan av det som du tidigare har upplevt när du höll i ett sådant föremål.
Därför är det inte bra att använda en vanlig sked, för nästa gång du då håller i en sådan sked så kommer du att börja minnas ett samtal du haft. Det är inte så bra att du kommer in i en känsla av konfliktsamtal nästa gång som du ser att någon håller en sked i handen.

Man måste tänka på hur minnet fungerar i samband med de föremål man använder. Och när man tittar på något så associerar man det till något. Somliga kallar det här för kroppsminnet. Och det är väldigt viktigt när det gäller alla typer av ceremonier. För de är till för att göra ändringar i det undermedvetna. Så pröva gärna att använda en Talking Stick. Det kan räcka med en väldigt enkel grej. Du kan knyta ett band på en vanlig pinne.

Lyssna till texten på YouTube

Talking Sticks on Etsy Shop

Answering Feather

 An Answering Feather is a Medicine Tool, that is used together with a Talking Stick.

The one that is holding the Talking Stick is the only one who is allowed to speak, but sometimes he maybe wants to ask someone else something and then he also wants an answer. So what to do? Give the Talking Stick to the other person? No, because then the other person becomes the boss of what is being said and he might change it into something totally different and the first person will never get the desired answer. And he might not even get the Talking Stick back again.

But there is a good solution to this. If you want to get an answer from someone you just keep your Talking Stick and you give the Answering Feather to the other person, who has to answer your question while holding this feather. And after that, the feather has to be given back to you and now you can decide if you are satisfied with the answer or not.
This also means that everyone in the circle can see who is "holding the speak" and who is the one who has to answer a question.

Here are some Answering Feathers that I have made. Before you have worked on it, it is just a feather, but when you work on it and make it beautiful by giving it "special clothes" it turns into something else (according to your purpose) and becomes a "Medicine Tool", which is then holding this special energy.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

Försvunna bilder

Jag har städat i mitt Google Album och flyttat bilder. Detta har medfört att alla eller många flyttade bilder automatiskt blev raderade här eftersom bloggprogrammet inte längre kunde hitta dem. Jag testade först litet om det var möjligt att flytta bilder mellan olika album utan att de skulle bli försvinna från bloggarna och jag fick intrycket att det var möjligt.Men det var det alltså inte.

What is a Power Place?

Big Power Places are to be found world wide.

They are also called Sacred Places.

But we can also create our own, personal Power Place.

The design and character of the place 

entirely depends on your purpuse.

Power Place. What is that?

Actually we are all familiar with this idea, but it is probably often so natural for us that we do not think about it. But we know that if we are used to do something special at a special place our mind will remember this activity together with the place.
Let´s say that you sit in a sofa and you read a book. Next time you sit down in that sofa you will automatically remember what you read in that book. If you enter the kitchen you will get an impulse to make food (or whatever you have been doing here earlier). The memory of the place and the memory of an action are stored together in our subconscious mind and now they attract each other like magnets. One will be together with the other one.

People who become gurus or shamans have a long education where introspection is a main method for learning. They learn how the human psyche is working and then they pick out the clearest pieces and from them they make methods that they concentrate into ceremonies.
When we meet with these concepts in their ceremonies we get very impressed and we think that they are magical. They are magical only in the sense that they are discovered, polished and presented in a mythological form, which makes a strong impression. The purpose is to arise and focus energy, but that can always give result. We send signals to other dimensions also when we do not call it magic.

Such a teacher is interested in presenting his teaching in a living form that is similar to theatre, which makes a stronger impression than any explanaition would do. When you participate in an action you will remember it. That is also why such ceremonies are filled up with special tools, medicine items with colors and symbols. They can also be conducted with special words that are not being used in the normal day to day life. The action with the place, the songs, the mantras and the tools and words will be remembered for a long time and continue to deliver the teaching that was intended. With many such events stored in your memory you will be walking around with an inner teacher.
The thing is that a very strong experience gives a strong memory.

My own place!

One of the mystic concepts that have been taught to us is the Power Place. It is just a focused blow up of something that we should already have known. We also often know it without thinking about it.
Such a place is a place for communication with something. You are the one that is constructing your Power Place so you are the one that choses the place and how it should look, the furnishings, the colors and the pictures. Even the smell. You are the one that chooses what kind of activity that should be performed here and how the rules are. Now what happens is that with focusing always on the same kind of activity here your inspiration will get stronger and stronger. You can now say that the place has a spirit. It means that you should be careful with your thoughts here. Only focus on those ideas and emotions that you want to attract, grow and be part of. That´s why a a power place can also be called a Sacred Place.

You can shut the door behind you to be alone with your own chosen spirits, in the same way as the Red Indian is closing his medicine wheel with stones and commands. This is quite normal and we do it automatically. It only turns into something magical when you get aware of it and call it magic. Magical here does not mean more than a focus point that is apart from the rest of the world. 

The person is now the owner of his own space and other people who are allowed to come in will feel it. To meet your boss in his room at his office is not exactly the same as meeting him in the dentist´s waiting room.

This is the same as the territory of an animal. An animal is in his own territory much more strong and confident while visitors have much less power. In his own home a dog can chase away anyone while in someone else´s home he might just be hiding under the sofa. Especially cats can be like this.
We are in the same way. We are much more confident in our own space and much more cautious in someone else´s home. You can throw your pullover on the floor in your own home, but don´t do it when you are visiting someone else! You might violate the unspoken rules of the owner of that home!

Are you introvert?

Some people are extrovert, outgoing and sociable and enjoy being around everywhere. They seem to get energy from being with other people and do not seem to have to hide away from the world to charge the batteries.
But an introvert person often (always?) needs to be alone or at least be in his own space in his own home to "get back to himself" again. He likes to be in his own place where he can rebuild his spirit, his energy and his sense of knowing who he is and what he wants. He fills himself with energy and when he feels that his spirit is strong again he can get back to the outer world and other people.
As introspection comes naturally for this person I believe that most genine shamans are introvert. They are mostly used to deal with the inner worlds of the soul and psyche. That´s what they are experts on.
I do not know if introversion is more common among men or women, but I would guess among women, as they have for thousands of years been responsible for the homes, while the men were more running around outdoors.

Do you get depressed?

If you are introvert I would say that you might be much more in need for a Power Place than your extrovert friends. And I mean really in need.
If you are very much introvert it can be too much for you to spend the whole days among people and also the whole evening with family. If the situation is that you slowly get more and more empty, tired and depressed, do not just go to the doctor to get some ssri-pills. The reason for your depression might be that you need more time alone in your own Power Place. But do not expect spirit to return immediately. If you have lost energy you may have to start with just sleeping and eating and doing nothing, feeling free. But avoid junk food!

In earlier times it was quite common that people had their own power places: the woman had the home / the kitchen. (In daytime the children were not allowed to be indoors, so she was alone).The man had his carpentry, his garage, library or office where he could hide, claiming that he had to work or smoke. For a hunter the forest can be his power place. There is plenty of silent space and he probably automatically arranges a nice spot where he can cook and rest. Fishing is a popular way of getting away to do nothing for hours in complete silence.
Industrialization meant that the workers lost their own power places and today many people do not have their own space where they can charge their inner batteries, or said with another language: they lose their spirit.

When we lose our spirit, lose our energy, we are easily lead by those who want to sell everything to us to make us happy again. And we are easily lead by the views of the mainstream. We are easily victims of that kind of mind control, that comes through all ads and TV-programs.

Why does the Red Indian make a Power Place in a circle of stones?

To get into contact with spirit!

Spirit is energy, focus and will power.

It is to get your lost energy back again.

To get into contact with a sense of joyful motivation.

Franshattar och foliehattar

Finns det någon likhet mellan shamaner och elöverkänsliga?

Det började med att vi pratade om att de elöverkänsliga ofta har blivit mobbade, inte minst av företrädare för skeptikerföreningen VoF, och kallade "foliehattar".

Foliehattar

Begreppet "foliehattar" användes första gången år 1927 av evolutionsbiologen Julian Huxley i en science fiction-novell, The Tissue-Culture King, där en metallklädd hjälm används som skydd mot tankeläsning.

Uttrycket fick ett uppsving under början av 2000-talet när elöverkänsliga försökte skydda sig mot strålning genom att sätta på sig aluminiumfolie, exempelvis runt huvudet som en mössa, något som somliga gjorde (gör?) "på riktigt". De fick rykte om sig att vara knäppskallar som inbillade sig att man kunde bli "sjuk av elektricitet", ordet spred sig och kom sedan att bli en beteckning för folk som är vidskepliga och tror på något "som inte finns", speciellt s.k. "konspirationsteoretiker", som också är ett ord, som man använder för att mobba folk, som ofta faktiskt helt enkelt pratar om något som de tagit reda på men som vanligt folk aldrig ens tänkt på.

Många associerar ordet enbart till "konspirationsteoretiker" men jag uppfattar det som att det egentligen fick sin nystart genom att somliga elöverkänsliga faktiskt försökte skydda sig mot strålning genom att sätta på sig foliehattar.

Även om ordet "foliehatt" myntades 1927 så är det inte ett ord som har använts av folk hela tiden sedan dess. Jag har aldrig hört det. Inte förrän omkring 2007-08 när diskussionerna på fb tagit fart. Troligen har ordet överlevt som ett internt skämt på KTH och Chalmers och sedan på fb plockats fram igen i diskussioner med och om de elöverkänsliga. Troligen lanserat av någon inom VoF eftersom de är aktiva när det gäller att mobba elöverkänsliga. VoFs medlemmar är nog ofta unga teknologer. 

Konspirationsteorier

Det är inte alls så konstigt att ordet har en dragning åt att tro på en konspirationsteori. Det beror nog på att de elöverkänsliga kraftigt uppfattade sig som jagade av ett samhälle som satte upp en massa master överallt så att de var tvungna att fly från ställe till ställe för att klara sig.
Det fanns vetenskapliga studier, som visade effekter på människor och djur av em-fält och strålning, men det fanns också misslyckade försök som inte visade några effekter, vilket ofta berodde på att dessa forskare hade för dålig kunskap om det som skulle undersökas.
Mobilföretagen förnekade att negativa effekter av mikrovågsstrålning skulle finnas och mainstream media gick på deras linje och gjorde rubriker som antydde att elöverkänslighet "bara var inbillning". De elöverkänsliga uppfattade detta som mobbing och en slags konspiration mot dem.

Ingen har läst "elektrobiologi".

Detta med att de flesta läkarna inte kunde förstå deras problem, och också trodde att det var inbillning, kunde leda till att de sjuka först förlorade jobbet och sedan inte kunde få någon sjukpenning (för att diagnosen saknades). Det beror på att läkarna inte vet något om em-fält, kanske inte ens vet att de finns eftersom elektricitetslära inte ingår i deras utbildning. Interaktioner mellan em-fält, frekvenser och biologiska system är inte något som de kan förstå.. Det ingår inte heller i fysiken på KTH och Chalmers, där man inte läser biologi.
De som läser om elektriska fenomen i kroppen läser nog mest om signaler i och mellan celler, mellan olika ämnen och i nervsynapser. Men man undersöker inte vad som händer när hjärnan träffas av utifrån kommande högfrekventa signaler eller när kroppen utsätts för em-fält, bortsett från att man vet att de som bor nära kraftledningar får mer cancer.

Samarbete mellan biolog och elektroingenjör

För att kunna förstå hur människor reagerar på em-fält och strålning så krävs ett samarbete av en fysiker och en biolog, som det av Herbert Fröhlich och Cyril W Smith, som tillsammans studerade kvanteffekter av coherenta signaler hos biologiska system. Det är här vi har släktskapet mellan shamaner och elöverkänsliga.

Shamanen manipulerar medvetet detta medan en elöverkänslig är ofrivilligt offer för sådana effekter. Shamanen har medvetet jobbat på att få en önskad sådan effekt av "något speciellt" medan en elöverkänslig inte alls har tänkt sig att drabbas av några psykiska effekter av något.

Dopamin och serotonin kan kallas ljus och mörker och serotonin är inte alls något lyckopiller (bortsett från om du har panikångest för då är det väl en lycka att bli nedtagen.) "Ljus" betyder inte "ljusa andar" - det betyder bara mer energi så att du kan komma i kontakt med något. Bli uppfylld av en ande kan man säga. Det är som vanligt ljus = du ser det som du tittar på, det du kallar på kan man säga. Att ha hög energi och samtidigt fokusera på en enda bild, idé eller tanke, fungerar på samma sätt som att "kalla in en ande". Men effekten blir starkare om man ljudligt kallar, dvs högt säger vad man vill.

Dt som Fröhlich och Smith undersökte är av Smith beskrivet som kvantfenomen. Det händer något, som inte kan räknas till vanliga biologiska funktioner. Det handlar om koherens. Nervsystemet (hjärnan?) får en helt ny förmåga, men det krävs hög energi för att denna koherens ska uppstå.

Shamanens förmåga till koherens och kvanteffekter

Vissa shamaner (och naturfolk i sina ceremoniella danser)  kan medvetet arbeta upp en hög energi, en hög stressnivå för att skapa denna coherens (Bose-Einstein-kondensat vid kroppstemperatur) och han har valt vilken trigger som ska användas och vilken ande som ska kontaktas.
Vid energihöjning aktiveras dopamin (som motsvarar det syntetiska amfetaminet). Det ger till effekt att det senare blir en frisättning av serotonin, som är motsatsen, men som också kan användas. Det är förmodligen shamanens personlighet som avgör om han vill träffa andarna i övervärlden eller underjorden. Dra dem till sig och bli "uppfylld av ande" eller varva ner och gå ur kroppen. Med träning kanske man inte behöver göra så mycket för att komma in i det önskvärda tillståndet.
Det är kroppens ämnesomsättning som "drar anden till sig". När den upphör lossnar anden. När den blir starkare kan man bli "uppfylld av ande" och man kallar det för "kontakt" med något. Tat tvam asi.Man blir ett med något, som man då kan få information från eller vara kanal för.
Det betyder att om man har hög energi så är det viktigt att inte fokusera på vad som helst, därför att detta då helt kan ta över sinnet så att man tycker att inget annat existerar.

Dopamin och serotonin

Dopamin höjer ämnesomsättningen i hjärnan medan serotonin (tillsammans med kalk) gör det motsatta: kärlsammandragning.
Att professor Olle Johansson har visat en koppling mellan strålning och förändringar i cellernas  kalciumkanaler kan tyda på att många elöverkänsliga av strålning kan drabbas av en slags serotonineffekt och det är ju också precis det som många berättar om. Att de blir groggy och inte längre kan tänka klart.

Shamaner och andra som vill ha psykiska eller hallucinogena upplevelser kan använda droger, svampar osv. som påverkar hjärnans signalsubstanser. Då bryr man sig inte om att man blir groggy - tvärtom så ser man det som en fördel.
Men det finns också metoder för att utan droger kunna påverka det systemet. Och det är vad man gör i många ritualer och mysterietempel.
Att hängande i blodiga krokar dansa soldans i fyra dagar är något som man inte kan göra utan att det frisätts mer dopamin och efteråt mer serotonin. Plus endorfiner (vars kemiska motsvarighet är opium). Det kan vara serotonineffekten man är ute efter då den kan orsaka hallucinationer. En annan metod är mjöldryga (som använts i mysterietempel) LSD syntetiserades ur mjöldrygan.
Men kraftiga serotonineffekter kan uppstå utan kemiska tillsatser / droger. Det gäller då att under lång tid träna upp sinnet till att ha den förmågan. Men då ska man helst ha en erfaren lärare, vilket naturfolken vet. Man går i lära hos en shaman eller medicinman.

Medicinföremål och ikoner

Att träna upp hjärnan till att lätt komma in i ett annat tillstånd kan vara farligt eftersom det kan ge "galenskap", dvs att man ofrivilligt "hamnar nånstans" eller att man kommit in i något, som man inte kan komma ut ur igen. Så det gäller att noga kontrollera det, både med kunskap och metoder.. Det kan man göra med ett ceremonellt förfarande där man lär kroppen att det bara är när när man sitter i medicinhjulet som den förmågan ska kopplas på. Eller bara när man håller i en viss grej. Eller bara när man sjunger en viss sång.
Våra vanliga, gamla spåtanter gör också så. De kan "komma i stämning" ex. av att ta fram en kortlek.

Shamanen kan ha ett "medicinföremål" som han triggar igång på men det viktiga med ett sådant ceremoniellt föremål är att det inte finns framme hela tiden. Det ska tas bort när seansen är över. Han kan använda många grejer som samverkar, dryck, smak, lukt, sång, rytm och även hallucinogena droger. Man kan jämföra med en munk som kommer i extas av att be böner vid sitt altare.

Frekvens i stället för föremål

Alla elöverkänsliga är inte likadana och de reagerar inte på samma elektriska grejer. Egentligen är det inte själva grejen de reagerar på utan det är den frekvens som grejen utsänder. 

Alla inre organ och deras meridianer har egna frekvenser och en utifrån kommande frekvens kan "pricka" något av detta och orsaka en effekt.

Men vi har också något som kan sägas motsvara det som shamanen gör. Skillnaden är bara att den elöverkänslige inte alls har haft någon lust att råka in i något speciellt tillstånd. Shamanen kan ta bort sin trigger: sluta trumma och lägga bort sina grejer och gå bort från sitt medicinhjul.

Om man däremot har råkat ut för en effekt av en frekvens som finns i luften omkring en - då har man ingen chans att bara lägga undan den, såvida den inte kommer från en egen grej, som man kontrollerar. Men det kanske den inte gör. Kan vara grannens! Effekten kan vara en förhöjd halt av dopamin; man blir stressad, uppvarvad och sömnlös eller den kan vara en serotonineffekt; man blir slö och groggy, kanske kan få huvudvärk / migrän och även helt tappa all motivation och energi.

Att shamanen reagerar på en viss grej beror inte på att grejens form är magisk - det beror på att hans nervsystem har tränats i att reagera på grejen. I upprepade ceremonier kan man träna upp detta. (Det är alltså ingen idé att göra vetenskapliga experiment med kontrollgrupper för att utröna om vissa medicinföremål har en magisk effekt på människor. Lika litet som det är någon idé att kontrollera om strålning "har effekt på människor". Ja, kanske stor effekt på vissa men ingen effekt alls på andra.

Den elöverkänslige kan ha gjort samma sak som shamanen utan att veta om det: tränat hjärnan (nervsystemet) genom att kombinera stress och frekvens tills kroppen lärt sig denna kombination så att den åter igen kommer in i en stressreaktion så fort den frekvensen märks. Om detta inte går att undvika eller "stänga av" så blir det bara värre och värre och kan resultera i migrän, epilepsi, svimningar, medvetslöshet. För att inte tala om att medvetandet förändras.
Den omedvetna inräningen kan ha skett på ett jobb där personen ständigt var stressad vid en dator. Hjärnan har registrerat kombinationen av datorns magnetfälts frekvens och stressen har gjort inpräntningen starkare. Och det fortsätter hela dagarna tills det går över styr och personen blir sjuk för att sedan upptäcka att han / hon mår bra igen i ett hus på landet utan el.grejer.

Den som går i lära hos en shaman får också lära sig hur man ska göra för att starta och stoppa upplevelsen av att "vara borta". Den elöverkänslige har inte lärt sig detta.

Den blivande shamanen kan också på annat sätt än träning ha blivit utsatt för något som har satt fart på psyket så att det först börjar att löpa amok tills han lärt sig vad det handlar om och vet hur han ska göra. I en gammal kultur finns det äldre som vet vad det handlar om och nu kan leda och undervisa adepten. Men i vårt samhälle finns det inte och det blir vanligen ett besök hos en doktor som bara har kort tid på sig och för säkerhets skull skriver ut något lugnande. Och sedan tillbaka till jobbet.

Efter denna inledning så har jag nästan glömt vad det var som jag skulle svara på.

Jo, här har vi det.

Vi pratade om "foliehattarna" och Calle tyckte så här:

Om någon använder det mot elöverkänsliga så är det en felanvändning av ordet. Foliehatt refererar till folk med allehanda konspirationsteorier, och idén med folietäckta hattar är för att de ska skydda mot tankeläsning eller fientlig strålning från onda krafter.

"En foliehatt är en pejorativ benämning på en person som anammar, sprider och tror på pseudovetenskap och diverse konspirationsteorier] Obefintlig eller bristande källkritik är utmärkande drag."  (Wikipedia)

Jag

Jo, visst, men det har använts just mot dem, inte bara för att de försöker skydda sig med folie, utan även för att de också uppfattar mikrovågsstrålningen som " fientlig strålning från onda krafter."

Calle

Ja, och då är de ju rätt korkade.

Jag

Det är inte mer korkat än att shamaner och esoteriker hittar på grejer för att skydda sig mot onda andar.

Calle

Hmm... Det beror nog väldigt mycket på sammanhang, intention och medvetenhet om symboler.

Jag

Jo, men dessa shamaner / esoteriker skulle också av utomstående på samma sätt bli kallade för korkade.

Calle

Jag tycker nog att det finns grundläggande skillnader. Det har forskats en hel del på elöverkänslighet, och så långt som jag har förstått så handlar det om att dessa människor onekligen är sjuka, och behöver hjälp och vård, och de ska därför inte hånas eller häcklas (mycket okänsligt och föraktfullt beteende).

Men de är egentligen inte överkänsliga mot el eller strålning - de har tvångstankar (ibland en form av OCD) och behöver hjälp för detta. Om man är sant empatisk ska man alltså inte underhålla dessa tvångstankar med elisolerade rum och liknande, utan faktiskt behandla den sjukdom de har.

Detta har påvisats om och om igen med allehanda tester, där personer har kommit in i rum och bett om att man stänger av alla elektriska manicker, och då har de känt sig lättade - men så står där en router och är igång, men de har inte sett den, och då känner de den inte. Och så vidare. Hur mycket som helst.

Vad gäller shamaner och skydd, så handlar det ofta om ett symboliskt, rituellt beteende med medvetenhet om att dessa ritualer stärker den egna anden. 

Så kommer vi till det, som jag tänkte svara på, men Facebooks kommentarsruta är inte den bästa platsen för långa texter. Det som jag tänkte svara på är markerat med kursiv stil här ovan. 

Eftersom Calle har upphovsrätten till det han skrivit så kanske han vill att hans hela namn ska stå här, men det vet jag ju inte. Det kan lika gärna vara tvärtom. Han får väl säga till i så fall.

... dessa människor onekligen är sjuka...

De kan bli kraftigt sjuka, men är egentligen inte sjuka på så vis att de skulle ha en sjukdom. De blir ju friska igen om de är i en bra miljö.

Vad de har råkat ut för är att en viss frekvens triggar deras nervsystem som har lärt sig att överreagera på just detta och reaktionen blir så stark att det kan bli kraftiga symptom. Och när kroppen väl har börjat reagera på något så kan det vara omöjligt att få den att helt sluta reagera på den trigger den vant sig vid.

En bra metod skulle vara att i åratal vara helt borta från just den frekvensen (som man reagerar på) och samtidigt träna på att aldrig bli det minsta stressad, men det kan vara så gott som omöjligt och personen blir mer och mer stressad av situationen - och mer och mer elöverkänslig. Det leder till både panik och psykos. Om man då från samhället för höra att man bara inbillar sig så blir det ännu värre. När man sedan får höra att mobilföretagen helt förnekar denna effekt så föds naturligtvis tankar om att man är utsatt för en konspiration. Det är väl inte så konstigt.

Det finns ett sjukhus i England, Breakspear, där man behandlar detta.

För att alls kunna göra något med patienten så krävs det att man får bort de kraftiga symptomen och det kan man då tillfälligtvis göra genom att tillverka homeopatmedel av just den motsatta frekvensen. Alltså, man tar reda på vilken frekvens som ger den motsatta effekten, som då alltså motverkar, neutraliserar patientens symptom. Det är väl då mest Cyril W Smith som har kunnat göra detta, men han är gammal nu så jag vet inte hur de gör just nu..

Man gör alltså inte homeopatmedel av den frekvens man hittat hos nå´n giftig blomma. Man gör det direkt med vatten och en oscillator. Potenserat / frekvensladdat vatten.

Sedan gäller det att först se till att avgifta personen (man kan bli elöverkänslig av Hg-förgiftning) och stötta med rätt näring.

"Decision has been made already by ICNIRP – no health effects."

Det vanliga är att myndigheterna anser att "strålning och em-fält i detta sammanhang" inte ger några effekter på hälsan. Men på det sättet är man helt ute på fel spår.

Det är som att säga "sockerbit" till 10 katter. De reagerar inte. För att få reaktioner måste du ta 10 hundar som kan dessa ord. Det går alltså inte att ha någon kontrollgrupp för att undersöka om ordet "sockerbit" orsakar "symptom hos djur".

För att kunna reagera med starka symptom så måste det vara inlärt. Till den saken hör att en inlärning kan gå fort, på en gång, om bara en trigger kombineras med en tillräckligt stark stress. Kroppen "kopplar ihop" och minns.

Om du är väldigt stressad på jobbet samtidigt som du sitter bredvid en dect-telefon så kommer kroppen så småningom att överreagera på den telefonen (och nu kanske även på alla andra liknande frekvenser i miljön).

Rent biologiskt så kan man kanske kalla detta för inbillning. Det är ju en in-bild-ning. En "bild" av något har lagrats i sinnet, en "bild" av en frekvens. Det har samma effekt som den inbillning som är skapad av shamanens medvetna träning till att reagera på en viss bild eller grej (eller sång eller rytm).

En frekvens utan tanke fungerar lika bra som en frekvens som är skapad av en tanke.

Men det är något som för den elöverkänslige sker på det omedvetna planet. Det är en direkt kommunikation mellan en elektrisk frekvens och sinnet / hjärnan. Det sker utan att man ens är medveten om att em-fält existerar!

Att framkalla en elöverkänslighet genom att starkt inbilla sig att el.grejer är farliga borde väl också kunna fungera, men det som jag har stött på är andra historier. Det vanliga är motsatsen, nämligen att personen inte ens har vetat att em-fält existerar. Killar kanske vanligen vet att det finns em-fält omkring el.grejer, men vanliga, normala kvinnor brukar inte veta det. I alla fall så visste de inte det omkring 1995 när detta med elöverkänslighet fick fart. Nu kanske det ändrats med hjälp av nätet.

...behöver hjälp och vård....

Problemet har varit att det inte funnits några sjukhus (förutom Breakspear) där man haft någon förmåga att kunna ta hand om patienter som inte tål sjukhusmiljön. Och hur ska läkare kunna hjälpa folk med något som de själva inte begriper eller ens tror på? Många elöverkänsliga har råkat ut för läkare som inte trott på dem, vilket gör att de undviker vårdinrättningarna.

Vården har ofta inte bara omöjliggjorts av att läkarna inte vet vad det handlar om. Elektricitetslära ingår inte i en läkares utbildning så han vet inget om hur em-fält fungerar, kanske inte ens vet att de finns.

Det vanliga: språket och orden fungerar inte.

Det som för den här patienten är en "orsak" är för läkaren en "trigger" eller "triggerfaktor".  Att bli diagnosticerad med ordet inbillning och sedan skickad till psyket är ofta too much för den elöverkänslige. som känner sig både sjuk, mobbad, missförstådd och jagad av samhället och dess överflöd av el.grejer överallt.

Men vid närmare eftertanke så är det ju psyket som är den rätta avdelningen om man har fått obalans på transmittorämnen, typ dopamin, serotonin och endorfiner. Om någon har lagt ett piller i ditt glas så hamnar du också på den här avdelningen. Det kan ju egentligen kvitta om den yttre påverkan är ett piller i glaset eller en frekvens i luften om effekten är densamma. Förr i tiden kallade vi detta för onda andar.

Ordet "elöverkänslighet" är också helt missledande eftersom det inte är "elektricitet" man är överkänslig mot. Det ordet motsvarar att en pollenallergiker skulle presentera sig som kemiöverkänslig, vilket naturligtvis skulle få läkarna att skaka på huvudet i misstro och svara att man inte kan vara "kemiöverkänslig". "Vi gjorde ett experiment och vi lade fram en massa olika kemiska ämnen men hon reagerade inte alls. Alltså är hon inte kemiöverkänslig."

Det har forskats en hel del på elöverkänslighet,
I början av 90-talet läste jag allt jag kom över i detta ämne och med dessa experiment var det ofta så att de som gjorde experimenten inte visste vad de gjorde. De kunde sätta på och stänga av en grej för att kolla effekten, samtidigt som de glömde bort att det fanns andra em-fält i samma rum (som de inte tänkte på). Själva situationen kunde ge patienten så mycket stress att det ändrade resultatet. Plus att det inte fanns så många som frivilligt ville utsätta sig för att bli sjuka.

Det finns

....de är egentligen inte överkänsliga mot el eller strålning....

Det stämmer. De är inte överkänsliga mot elektricitet. Det är fel att säga så.

Det kan man inte vara eftersom elektricitet bara är en sammanfattande benämning på en massa olika elektriska fenomen. Ungefär som kemi eller väder.

Det stämmer. De är inte överkänsliga mot strålning. Det är fel att säga så.

De är överkänsliga mot vissa frekvenser och sedan spelar det ingen roll om dessa frekvenser kommer i form av strålning eller om de är inlagrade i vatten. Jag antar att de skulle kunna vara lagrade i ett föremål också, kanske en sten, och då är vi inne på shamaners magiska föremål, alltså inte grejer som fungerar som triggers, utan sådana som även fungerar på andra personer. 

Ex.:  Professor Hultcrantz  berättade att han hade fått en docka av indianerna (tror att den skulle beskydda honom). Han tyckte den såg sliten ut och lämnade in den för renovering. Han fick den tillbaka i orört skick eftersom ingen vågade röra vid den för att alla som gjorde det blev sjuka eller råkade illa ut. 

Att de elöverkänsliga kör med fel ord beror på att orden myntades och blev vanliga innan innan något bättre ord kunde hittas, vilket berodde på att folk inte visste hur det fungerade men ändå var tvungna att ha ett ord för det.

Detta har påvisats om och om igen med allehanda tester,...

Du kanske bara har läst om dem som nämnts i våra dagstidningar? Man tycks föredra att rapportera om tester som ger negativt resultat, dvs inte visar någon koppling. 

Electromagnetic Hypersensitivity Actually does exist and can be elicited under environmentally controlled double-blind conditions with 100% reactions to an active frequency and 0% to the placebos.

See: Rea WJ. Pan Y. Fenyves EJ. Sujisawa I. Suyama H. Samadi N. and Ross GH. “Electromagnetic Field Sensitivity”, Journal of Bioelectricity 10(1&2): 241-256 (1991).

...där en router och är igång, men de har inte sett den, och då känner de den inte....

Att man blir kraftigt sjuk av "elöverkänslighet" innebär inte nödvändigtvis att man reagerar på en router i rummet. Det är en missuppfattning som kommer sig av att man felaktigt använder ordet "elöverkänslighet" så att man påverkas av ordets betydelse och tror att en person som reagerar på en el.grej också därför ska reagera på en annan el.grej.

Det är vissa grejer, dvs vissa frekvenser, som man reagerar på - inte alla. Som med kemi. Att man är överkänslig för ett visst kemiskt ämne innebär inte att man är överkänslig för alla kemiska ämnen. 

Det finns ytterligare ett svar på detta och det är att en reaktion inte kommer omedelbart hos alla. Den kan komma först som en positiv eufori (som man inte alls tycker illa om) för att nästa dag finnas där i form av en hemsk baksmälla. Man kan likna det vid effekten av alkohol. Detta är väldigt olika för olika personer. Många är sådana att de kan tåla att vara ute på sta´n men sedan kan de i stället må illa i flera dagar efteråt. En del kan falla ihop efter en stund och förlora medvetandet.

Hos vissa verkar det som om denna första, pigga dopamineffekt är kortvarig eller inte finns alls = de får ganska snabbt ett slags serotoninsyndrom så att de inte kan tänka och blir groggy. Det är inte det riktiga, som läkarna kallar serotoninsyndrom för det är dödligt och kan orsakas av mediciner. Bara ett lagom överskott av serotonin.

Jag har också läst att man kan få serotonineffekt utan att det bildats ett överskott av serotonin. Det är då i stället en elektrisk överaktivitet hos vissa 5HT-receptorer.

Ett tredje svar är att det är väldigt få personer som kan säga omedelbart om något är påslaget eller inte. De märker vanligen bara sina symptom och de kommer och går ganska långsamt. Det är inte något instant klick on-off.

Vad gäller shamaner och skydd, så handlar det ofta om ett symboliskt, rituellt beteende med medvetenhet om att dessa ritualer stärker den egna anden. 

Ja, det stämmer på så vis att shamanerna medvetet utsätter sig för att påverka dopamin-opiatsystemet för att det ska ge effekter. Det är inte bara för att "stärka sin ande", fast det får ju den effekten också.

De har vanligen en lärare som kan hjälpa till och som också tillhör en tradition där det under lång tid samlats kunskap om vad man kan göra och inte göra och hur man ska undvika negativa effekter (eller ta sig igenom dem). Han får lära sig hur han ska sätta på och stänga av detta tillstånd av extas eller trance. Det kan vara noga reglerat i gamla invanda ritualer.

Han kan också ha gått i lång träning för att kunna medvetet påverka olika fluktuationer i sinnet så att han inte dras med av någon panik eller annan "fel reaktion".

Han har också intention och fokus, som innebär att han har valt vilken ande han vill ha kontakt med och varför. Olika andar är också olika frekvenser (eller frekvensmönster?) och här kan man prata om inbillning. En medveten in-bild-ning. Man till och med kan klä ut sig till den ande som man valt att komma i koherens med. Plus att här finns olika knep för att hålla onda andar borta. Jag skulle vilja säga att en medveten inbillning är vad man sysslar med i alla religioner, men faktiskt också i alla skolor, vad det än handlar om. 

Hjärnans zoomobjektiv

Till saken hör också att om man har hög energi så får man lätt fokus på det man tänker på. Det förstoras upp eftersom dopamin fungerar som en kameras zoomobjektiv. I vanliga fall är det inte så väldigt viktigt att "tänka positivt" för det blir ingen större effekt av tankarna, men vid hög energi kan de ha en omedelbar effekt på sinnet så att en tanke helt kan ta över. Om man då reagerar känslomässigt på tanken så kan det förstärkas ännu mer och så dras man in i den verklighet som den representerar. Det vill shamanen, men den elöverkänslige är inte ens beredd på det och vet inte ens att fenomenet existerar. Shamanen vet att det finns olika verkligheter, medan det hos oss mer är vanligt att man anser att det man upplever är sanningen.

Lägg då till detta att det vid hög energi, speciellt om man håller fokus på något, lätt kan börja att hända en massa synkroniciteter, som är helt i samstämmighet med det man tänker på. Sådant gillar shamanen och är van vid det, men en elöverkänslig, som råkar uppleva sådant utan att ens ha hört talas om det - vad gör han / hon? Jo, tar det som bevis för att "tanken är sann". Så börjar sedan detta också att manifestera sig i stil med att "ske dig din tro". Så... ett litet tips: om du har hög energi så tänk inte på vad som helst!

Om det börjar hända tydliga synkroniciteter i ens omgivning så tar man det lugnt om man har läst Jung, men har man inte det så har man ju inte tillgång till någon annan tolkningsmodell än den man hämtat från deckare, filmer och romaner: att någon spionerar på en och att man är förföljd. Det har man ju bevis för.

Nu har den el.överkänslige kommit till det stadium då tron, tanken, rädslan kan förstärka effekten, men bland dem som jag pratat med så är det ingen som blivit elöverkänslig av att tro på det. Tvärtom så har de i början inte alls kunnat förstå vad som var fel.

En intressant sak är att det inte alltid hjälper att isolera sig i skogen. Det kan hjälpa så att man slipper bli jättesjuk, men det verkar som om kroppen då skruvar upp sin förmåga att kunna "känna var fienden är" så att det slutar med klärvoajans. D.v.s. personen kan känna sådant som är ytterst sällsynt att folk kan märka, som ex. en påslagen mobiltelefon på några hundra meters avstånd. En ensam signal i en tyst skog "slår igenom" på ett sätt som den i vanlig miljö inte kan göra (där den drunknar i myllret). 

En elöverkänslig person kan slängas in i detta utan att ha den blekaste aning om nånting av det. Det kan bli som att trampa på gaspedalen utan att veta hur vare sig startnyckeln, gasen, bromsen eller ratten fungerar. Shamanen kan sitta i samma sorts bil, men han har under lång tid lärt sig de andliga trafikreglerna och fått körkort.

Vissa frekvenser kan hos vissa individer fungera som hallucinogener, som det inte går att försvara sig mot på annat sätt än att testa allt som går att testa, som exempelvis att vira aluminiumfolie runt huvudet.